Range med Top Tracer och puttinggreen öppen.
Receptionen öppen 8:30-16 måndag till fredag

Historisk spaning

Historisk spaning

Historisk spaning

I samband med att vi bygger om våra golfbana så har vi inom projektet också funderat om vi på något sätt kan tillvarata vårt historiska arv som Sveriges 40:e äldsta golfklubb. Vi tänker främst att det kan vara inspiration till skyltar, teemarkeringar, bänkar, papperskorgar med mer. Vi har tittat dels på de bilder vi har själva på klubben men också i kontakt med Sundsvalls Tidning. Vi har även varit i kontakt med Bengt Larsson på Svenska Golfhistoriska Sällskapet.

Just nu jobbar vi för att försöka göra något spännande av de träd vi har på den blivande rangen. Några få träd ska vara kvar men de flesta kommer avverkas. Vi får se om vi kan hitta en bra lösning till en rimligt peng med dessa träd. I vanliga fall så flisas denna typ av träd och det känns synd med tanke på den historia som finns kring klubbens träd som planterades på 50-talet för att rama in hålet och består av många olika trädsorter. Vi återkommer om vi kommer i mål med våra tankar och lyckas hitta ett användningsområde för träden.

Oavsett det så tänkte jag dela med mig av Bengt Larssons målande beskrivning av hur det var att spela golf på 40- och 50-talet. Vi har även fått några bilder från den tiden, samtliga bilder kommer från Göteborgs Golf Klubbs bildsamling. Att skapa en miljö anpassad för flitig rökning det tror jag nog inte men det är intressant hur det fungerade då med tee-kulor, bänkar och skyltning eller för den delen möjligheten att få tillbaka sin boll. Lite förvånande att se att det inte var helt ovanligt med utslagsmattor på tee.

Bengt Larsson skriver:

”På 50-talet var det i allmänhet ganska dåligt skyltat. Det förekom nästan inga skyltar. Och absolut inte vid dam-tee. Vid varje tee förekom en eller två fyrkantiga konisk lådor där man kunde slänga skräp, avbrutna pegar och fimpar. Ibland hade man sand i lådorna för att bättre skulle kunna fimpa. Man rökte mycket på banan. (Lådorna kunde ibland också fungera som tee-markering om jag inte minns fel, men klot var annars det som gällde.)Teemarkeringar var således i allmänhet kulor eller klot i olika färger. I allafall på Hovås var det gula klot vid back-tee och vita vid herr-tee dvs. tvärtemot vad det är idag. En och annan bänk av enkel modell kunde förekomma. Någon servering efter 9 hål förekom inte.

Varje spelare/medlem hade sin egen unika märkning av sina bollar. Exempelvis kunde herr Hansson ha märkningen H3 som han märkte sina nyköpta bollar med. (Fanns någon nagellacksliknande färg hos caddie-mastern.) Den som hittade en H3-boll eller annan märkt boll lämnade in den till caddie-mastern och fick 15 öre och herr Hansson fick tillbaka sin boll från caddie-mastern för 25 öre.”

Bengt Larsson – Svenska Golfhistoriska Sällskapet